EUs f”delse och str„van efter Fred i Europa Kristoffer Andergrim, Nv1B "Vid andra v„rldskrigets slut var Europa en v„rldsdel slagen i spillror. I det krigspl†gade Europa fanns m†nga tankar om hur man skulle kunna skapa ett fredligt samarbete som skulle om”jliggj”ra krig mellan de europeiska staterna. Ur detta f”ddes EG, som senare skulle komma att utvecklas till EU." Efter andra v„rldskriget fortsatte oroligheter i europa. Det kalla kriget avl”ste andra v„rldskriget. Spanien och Portugal var facistiska diktaturer och i Grekland br”t inb”rdeskrig ut. 1948 intr„ffade en kommunistisk statskupp i Prag. Detta resultarade till ytterligare oroligheter i V„steuropa. Frankrike, Storbritannien och Beneluxl„nderna ingick d„rf”r en f”rsvardallians, den s.k Brysselpakten. Paktens roll f”rminskades dock vid bildandet av Nato ett †r senare. Vad europa nu beh”vde var ett fast och n„ra samarbete, men fr†gan var hur detta skulle ske. Fr†gorna var m†nga: Skulle man n”ja sig med det mellanstatliga Europar†det eller beh”vdes ett mer f”rpliktande samarbete, vilken skulle Tysklands roll vara, vad inneb„r hotet fr†n omv„rlden? Vid detta skeda lade den franske utrikesministerna Robert Schuman fram f”rslaget om kol- och st†lgemenskapen, EKSG. Genom denna union skulle de europeiska kol- och st†lindustrierna st„llas under en gemensam och ”verstaglig kontroll. 1951 undertecknades f”rdraget i Paris och tr„dde †ret d„rp† i kraft. I Gemenskapen ingick de sex l„nderna V„sttyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederl„nderna och Italien. Storbritannien tackade nej till erbjudandet att g† med, eftersom de befarade att deras sj„lvbest„mmander„tt ”ver gruvorna och st†lverken skulle komma att f”rsvinna. Kol- och st†lgemenskapens uppr„ttande kom att bli inledningen till ett fredligt europeiskt samarbete, som inneh”ll ett visst m†tt av ”verstatlighet. Att skapa ett brett ekonomiskt samarbete blev n„sta steg. Den belgiske utrikesministern Paul-Henrik Spaak fick i uppdrag att utarbeta ett f”rslag till en gemensam europeisk marknad, ett samarbete f”r fredligt uttnyttjande av k„rnkraft samt en gemensam europeisk marknad. Resultatet av Spaak's f”rslag blev Romf”rdraget om den europeiska ekonomiska gemenskapen, EEG, samt ett avtal om k„rnkraft, Euratom, som undertecknades av de sex l„nderna i Rom 1957. Storbritannien erbj”ds †terigen att medverka, men tackade nej. De var „nnu inte redo att underkasta sig gemensamt beslutsfattande p† n†got omr†de. Avsikten med EG var att inr„tta en enhetlig marknad och en tullunion. Importrestriktioner avskaffades gradvis mellan l„nderna och handeln inom EG ”kade med en enorm fart. Medans handelsutbytet med ”vriga l„nder steg m†ttligt. 1962 kom EG ”verens om en gemensam jordbrukspolitik och 1967 inf”rde EG-l„nderna gemensamma priser p† jordbruksprodukte. Jordbrukspolitiken, som faktiskt p† flera punkter liknade den svenska, fick en protektionistisk utformning och ledde desv„rre till ”verskott som skapade upprepade budgetproblem. N†gra †r efter EGs bildande ompr”vade Storbritanninen sitt beslut och ans”kte om medlemskap. Frankrikes d†varande president Charles de Gaulle sade dock nej. Han ans†g att britterna inte var genuint intresserade av det europeiska samarbetet. F”rst 1973, n†gra †r efter att de Gaulle avg†tt, blev Storbritannien medlemmar i EG. Samma †r upptogs „ven Danmark och Irland i gemenskapen. Grekland ble vmedlemmar 198 och Portugal 1986. Under 70-talet och b”rjan av 80-talet pr„glades EG av samarbetsproblem. Den r†dande beslutsordningen var ineffektiv p† grund av en regel om vetor„tt som hade inf”rts 1966. Trots avvecklingen av tulltarifferna hade EG inte heller lyckats skapa en marknad som fungerade tillfredsst„llande. L†gkonjunkturen bidrog „ven till sv†righeter att vidareutveckla samarbetet. De europeiska f”retagen konkurrerades ut av japanske och amerikanska f”retag som hade stora hemmamarknader. I mitten av 80-talet lyckades dock EG-l„nderna bryta den negativa utvecklingen genom att anta ett handlingsprogram om att f”rverkliga den inre marknaden. Programmet skulle vara fullbordat den sista december 1992. Samtidigt med detta program genomf”rdes en effektivisering av beslitsprocessen inom ministerrr†det. EG slopade kravet p† enh„lliga beslut och inf”rde kvalificerad majoritet p† de flesta omr†den som ber”rde den inre marknaden. Man beh”ll dock vetor„tten. N„r EG kunde se att den inre marknaden var p† v„g att tr„da i kraft tog de tolv l„nderna n„sta steg i samarbetet, 1989 fattades beslut om att kalla till en regeringskonferens med uppgift att skapa en ekonomisk och monet„r union. Den konomiska integrationen kom dock i skuggan av de politiska h„nderlserna i Europa. Berlinmuren hade fallit och de tv† tyska staterna kunde nu g† samman till en. Mot bakgrund av den oro som fanns inf”r det tyska enandet beslutade EG att inkalla ytterligare en regeringskonferens f”r att skapa vad som kallades f”r en politisk union. Resultatet av de tv† konferenserna blev Maastrichtf”rdraget i december 1991. K„rnan i f”rdraget best†r av regler och en tidtabell f”r att skapa en ekonomisk och monet„r union, med en gemensam valuta, senast †r 1999. Maastrichtf”rdraget brukar beskrivas som en struktur med tre pelare. Strukturen som helhet har man kallat f”r den Europeiska Unionen, dvs. EU. Den f”rsta pelaren omfattar den inre marknaden, kol- och st†lgemenskapen, Euratom samt den ekonomiska och monet„ra unionen, EMU. Den f”rsta pelaren kallas f”r EG-pelaren. Pelare nummer tv† inrymmer ett utrikes- och s„kerhetspolitiskt samarbete. Samarbetet „r en forts„ttning p† det samarbete som EG-l„nderna inledde p† 70-talet. I den tredje pelaren ing†r ett r„ttsligt och inrikespolitiskt samarbete med samordning av invandrings- och asylpolitiken och f”rst„rlt polissamarbete f”r att bek„mpa terrorism, narkotikasmuggling och annan gr„ns”verskridande brottslighet. Det ”verstagliga samarbetet, inklusive beslut med kvalificerad majoritet p† vissa omr†den, finns endast i den f”rsta pelaren. I de ”vriga tv† pelarna „r samarbetet mellanstatligt och kr„ver enh„llighet. Maastrichtf”rdraget tr„dde i kraft den 1:a november 1993 och ska ses ”ver vid en ny regeringskonferenc 199.