ROCK! 1.1 Från "She loves you" till "Strawberry fields forever" Det kom i andra halvan av 60-talets pop och rockepok en ny ström med grupper och artister som började experimentera och töja på den då rätt typisk popformeln som uppkommit under de senaste åren. Oftast var poplåtar cirka tre minuter med nästan all koncentration på refrängen och hur pass stort låten kunde slå internationellt. Beatles var självfallet ett av de första banden med att gå in och konstruera om modellen dvs lägga in nya harmoniskiftningar och ackordstrukturer som skapade intressanta effekter på låtarnas uppbyggnad och form. Från att ha stått och spelat enkla och klassiska poplåtar som "She loves you" och "Please , please me" (förvisso revolutionerande musik då) till att skriva för popen nästintill abstrakta kompositioner som "Strawberry filelds forever" och "Blue jay way". Bara denna jämförelse förtydligar vilka karaktärsskillnader det kan bli om man vänder och vrider lite på melodier och ackordfärgningar. Runt denna tidsperioden bör man kanske inte förneka att vissa grupper skrev en viss del av denna nyskapande musik under påverkan av olika droger och preparat men den starkaste inspirationskällan var integrationen av de olika livsstilar som var på frammarch som Flower Power och Hippierörelsen. För vissa band tycktes dock inte texterna vara det centrala budskapet utan driften att uttrycka sig genom sina musikaliska visioner.Att exponera sina innersta känslor och tankar i toner. Det är främst dessa pionjäriska grupper som detta arbete skall lägga strålkastarna på. 1.2 Albumen som förändrade allt Det var i Storbritannien och England som band börjat törsta efter att göra något nyskapande med den utnötta popen som börjat gå på tomgång. Någon idetorka var det dock inte frågan om. De flesta banden hade nya och främmande idéer på hur den kommande popmusiken kunde låta. Ett av dessa var Pink Floyd vars sångare, gitarrist och främste låtskrivare då hette Syd Barrett. Pink Floyds musik närmade sig ofta det absurda och obskyra i såväl musiken som i texterna. Barrett var en underlig och gåtfull person som senare skulle hamna i ett grovt knarkmissbruk och tvingas hoppa av bandet för sin apatiska inställning och dåliga grepp om verkligheten. Innan dess hann gruppen spela in sin debutskiva "Piper at the gates of dawn" , ett album som utvecklade nya synvinklar på hur man kunde skriva popmusik. Folk häpnade onekligen över vad de fick höra när skivan rullade sitt första varv på grammofonen och "Piper..." blev en av det årets mest kuriösa skivsläpp. Detta var 1967 och andra stora band hade också hakat på den nya musikvågen. Beach Boys släppte sin sockersöta surfbrädspop och gav ut den mästerliga "Pet Sounds" och Beatles gjorde pophistoria med sin "Sgt Peppers lonely hearts club band" som satte en hel värld i förtrollning. Dessa två plattor blev som ett grönljus för att det nu var fritt fram för alla att börja experimentera med popmusiken. Det fanns inte längre några givna regler eller direktiv för hur det skulle låta eller varför det ens skulle låta. Dörren var öppen för fri och sprudlande kreativitet. 1.3 Bach i rockmusik ? Att stoppa in klassiska element i pop och rockmusik hade länge varit ogjort men det sena sextiotalet bröt upp moralen i vad som var tillåtet och förbjudet. Keith Emerson var grabben som detta föll sig väldigt naturligt för. Han och hans band The Nice var flitiga med att tolka klassisk musik enligt egna metoder. Emerson använde sin hammondorgel som främsta redskapet för att spela fugor och overtyrer av kända klassiska kompositörer som Bach och Tschaikowksy då resten av medlemmarna i bandet fyllde i det övriga arrangemanget med svulstig och dynamisk rock i bakgrunden. Ett annat band som också sysslade med att rearrangera klassisk musik var holländska Ekseption och senare också Focus (också från Holland).The Nice tillsammans med Pink Floyd och The Moody Blues markerar inledningen för vad som skulle kallas den "Progressiva Rocken". I skillnad till de andra var The Moody Blues första gruppen som stod för den mest renodlade varianten av "Progressiv rock".De hade en lämnat en karriär i det tidiga sextiotalet bakom sig som R&B orienterat band men satsade nu helhjärtat på sin nya stil. De var också pionjärer inom att integrera klaviaturinstrumentet Mellotron in i rockmusik. Mellotronen innehåller en svit olika stråkliknande ljud som passade utmärkt till att skapa vackra och djupa atmosfärer med. Något som gruppen använde sig mycket av på sin första skiva i detta genre "Days of future passed" 1967.En temaskiva (dvs med en berättande linje som förlöper genom hela skivan) som målade upp hur en helt vanlig dag i livet kan se ut. Här användes även en hel stråkorkester i de symfoniska arrangemang som klingar mellan låtarna på skivan.En av dem födde den tidlösa hiten "Nights in white satin".The Moody Blues har blivit ett band vars mjuka och berörande melodier alltid varit ett kännetecken för deras musik. De utgjorde en stor vikt i låtskrivandet och somliga av dem har gått till eftervärlden. Fram till tidigt 70-tal hann de släppa en handfull mycket framgångsrika album som "On the treshold of a dream" 1968 och "A question of balance" 1970. -------------------------------------------------------------------------------- Vad är Progressiv rock ? 2.1 Varför progressiv ? Sextiotalet led mot sitt slut och all popmusik hade tagit helt nya banor. Rocken hade börjat komma på allvar , den tuffare och exponerande vidareutvecklingen på popen. De nya stilbenämningarna hade namn som Hårdrock med band som Deep Purple, Led Zeppelin och Black Sabbath främst inräknade , Jazzrock/Fusion som är en rockigare och tyngre variant av jazzen vilken Miles Davis och ett knippe andra musiker var med om att utveckla bl.a. på den banbrytande skivan "Bitches brew" från 1970 och så den Progressiva rocken. Många kallade den konstrock som en gemensam nämnare för all den nya och experimentella rock som hade sina huvudkvartér i England och London. Trots detta hade egentligen den Progressiva rocken väldigt lite att göra med de andra estetikerna. Den var från grunden väldigt neutral och excentrisk. Ordet "progressiv" betyder nyskapande och framåtsträvande och det var ju framförallt vad dessa nya grupper i regel var. Då har säker många svarat - men det har väl alltid grupper försökt vara ?.Ja , varför just denna stil av rockmusik kallas "progressiv" finns det nog inget egentligt svar på. Precis som med slangbildningarna Rock´n´roll och Punk har "Progressiv rock" också hängt med från början för dess då centrala huvudsyfte , att sträva framåt och vara nyskapande helt enkelt. Visst är det så att mängder med andra artister och grupper också har fått sin musik stämplad för att vara "progressiv rock". I Sverige brukar folk ofta associera automatsikt till den samhällsopositionella proggen som kom på sjuttiotalet med namn som National-teatern och Hoola Bandoola band så missförstånd kan man lätt räkna med när man skall försöka definiera denna musikstil. 2.2 Det stilegna soundet och konserterna Precis som med alla andra musikformer så har även Progressiv rock fört med sig många olika termer och klassificeringar genom åren som Symfonirock och Artrock. Syftet till varför det även så kallas Symfonirock är för att många låtar är uppbyggda enligt symfoniska metoder där olika sektioner och avdelningar avlöser varandra som i en klassisk symfoni. Det är dock inte givet att musiken på något sätt måste vara inspirerad av klassisk musik men visst förekommer detta hos vissa band.Att låta sjok med klaviatur och välarrangerad instrumentering få smälta in och strukturera ljudbilden har nästan alltid varit en typ av standardgrej för musikstilen. Därför ställer den indirekt vissa krav på musikerna i bandet. Ett ypperligt gehör, erfarenhet och vida kunskaper inom respektive huvudinstrument är goda förutsättningar.I början av sjuttiotalet var konserterna för denna musik nästan alltid genomförda i lokaler med sittplatser så att folk lugnt och bekvämt kunde luta sig tillbaka och koncentrera sig på musiken i första hand. På scen kunde det bli rätt stelt med musikerna väldigt insjunkna i sina långa och komplicerade block av ackordbyten och skiftningar. Därför brukade detta oftast kompenseras av visuella upplevelser i form av bl.a. filmdukar där det projicerades bilder som medförde en viss effekt på musiken eller annorlunda ljussättningar. Sjuttiotalets (och även senare) Pink Floyd var väldigt duktiga på att chocka publiken live med en massa överraskningar som dök upp antingen framför , bakom eller ovanför publiken. Under turnén med rockoperan "The Wall" 1980 och 81 så hade de byggt upp en gigantisk mur på scen som i slutet på konserten rämnade med enorm kraft. Rykten har också gått att de under ett konserttillfällen hade så pass hög volym i högtalarna att fiskarna i sjön intill avled. 2.3 Rockkritiker och det känsliga musikörat Rockkritikerna har förstås aldrig rosat eller förstått sig på den Progressiva rocken. Till stora delar anser dem den vara överambitiös , sövande och tråkigt akademisk dynga som förvrängt rock´n´roll myten till en andefattig och osammanhängande rappakalja. De värsta ordsalvorna kommer troligen från de mest trångsynta och indoktrinerade musikskribenterna som aldrig gett musiken en chans att förkovra sig och växa. Hur man än vänder och vrider på steken för att försöka ge progressiv rock en perfekt definition är det i slutändan upp till folk att lyssna och förhoppningsvis lära sig att tyda de arketyper som ligger till grund för musikstilen. Majoriteten har alltid funnit det svårt och sökt sig tillbaka till de radiovänliga tongångarna. Det har alltid funnits en viss målgrupp som varit mer fanatiska än andra så att säga. De emotionella aspekterna i progressiv rock är väldigt detaljerade och hårfina så det faller dessutom på det känsliga musikörat om dessa kan framkalla någon suggestion eller inte. -------------------------------------------------------------------------------- 70-talet - Den Progressiva rockens årtionde 3.1 Nya vindar Sjuttiotalet var årtiondet då den Progressiva rocken skulle få sitt erkännande av publiken.Visst ekade sextiotalet fortfarande i örona på många och alla kunde inte riktigt acceptera de nya och främmande vindarna inom rockmusiken som drev förbi.Avsmaken och cynismen mot det komplicerade och okomersiella inom Progressiv rock har alltid varit väl uttryckt och avskräckte de som inte hade tålamodet och orken att lyssna sig igenom de omfattande blocken av harmonier och svårtillgängliga melodier som genomsyrade kompositionerna. Det var i England som den Progressiva rocken främst hände. Amerika visste än så länge inte mycket om de nya banden som dominerade Londons inneklubbar. Redan stora och statusförklarade i England var namn som Jethro Tull med den briljanta Ian Anderson på tvärflöjt och sång, Emerson, Lake and Palmer - Keith Emersons band efter The Nice (se sid 2) och King Crimson med en bitvis avantgardistisk prägel på sin rockmusik. Bland dessa fanns två andra band på rejäl uppgång. Det var även dessa två som skulle komma att bli den Progressiva rockens ledande förebilder med stort inflytande på framtida band - dvs Genesis och Yes. 3.2 Kort om YES Yes bildades i London kring 1968 av Jon Anderson - vokalist och Chris Squire - basgitarr och sång.Bandets genombrott kom med albumet "Fragile" 1972 som tydligt framhävde gruppens originella sound.Detta var ändå bara början på vad Yes skulle prestera.Senare samma år kom gruppen tillbaka med ännu ett verkligt stilbildande album "Close to the edge" delvis bestående av det 20-minuterlånga titelspåret som idag betraktas som en viktig milstolpe.Det ambitiösa fiaskot "Tales from topographic oceans" 1973 bromsade upp framgångarna efter en period av kreativitet och harmoni i bandet och det fann sig svårt att återskapa den musiken de gjort sig till känna vid på en fortfarande lika storslagen nivå.Inte förrän 1977 lyckades Yes efter åtskilliga medlemsbyten och konflikter i bandet komma tillbaka på allvar med albumet "Going for the one".Under 80-talet nådde de även stor framgång på hitlistorna med radioklassikern "Owner of a lonely heart" och det kritikerrosade albumet "90125". 3 .3 Kort om GENESIS Genesis är egentligen det enda bandet av 70-talets kvarlevor inom Progressiv rock som fortsatte ha lika stora framgångar som ett mer kommersiellinriktat och hitproducerande band senare inpå 80 och 90-talet.De överlevde alla nya nischer och trender som kommit och gått genom sina konstant innovativa och tidlösa musikådror. Bandets genombrott kom med albumet Nursery Cryme" 1971.De första åren av sjuttiotalet genomlevde Genesis med sin begåvade vokalist Peter Gabriel i fören. Förutom den unika sångröst han har så lyckades han med sina teatraliska aspekter och sin engelska charm utveckla ett nytt sätt att fängsla publiken genom vilket han på den tiden var ensam om. Bärandes ett helt galleri av masker och dräkter utförde han olika sorters lustspel och humoristiska ageranden på scen oftast i association till texterna och musiken. Italien och Belgien var länder som snabbt fattade tycke för Genesis excentriska och melodiska tongångar och gruppen turnerade flitigt där i början på sjuttiotalet. Det dröjde förstås inte länge förrän även Amerika hade förstått deras storhet och albumet "Selling England by the pound" 1973 blev bandets första stora internationella framgång. Genesis sound hade också vid detta laget blivit minutiöst finslipat in i detalj och stycken som "Firth of fifth" och "The cinema show" räknas till några av de magiska ögonblick som gruppen skapat. Efter den ambitiösa rockoperan "The lamb lies down on Broadway" som kom ut 1974 och en efterföljande världsturné som nästintill knäckte gruppen psykiskt lämnade Peter Gabriel Genesis för en solokarriär. Det hektiska och besvärliga turnélivet samt faktumet att hans första barn föddes mitt i hela karusellen fick honom att inse det omöjliga i att prioritera Genesis före sin familj och sina egna personliga problem. Ett intensivt letande efter en ny vokalist som kunde ta över Peter Gabriels krävande roll påbörjades. Efter en rad försök att återfinna känslan med olika sångare som ingen kunde leva upp till bandets förväntningar så blev det ingen mer än trummisen själv Phil Collins som till slut gick med på att lämna in trumstockarna och stapla fram till mikrofonen. Det valet har nog ingen i bandet ångrat för Collins personliga sångröst och stränga musiköra har inneburit enorma framgångar för bandet. Genesis fick sin första internationellt stora hit som trio med låten "Follow you , follow me" 1978 och sedan dess har det rullat på med en lång lista av hitlåtar som t.ex. "Misunderstanding" 1980 , "Mama" 1983 och "Invisible touch" 1986.Peter Gabriel och Phil Collins har också haft succefyllda karriärer som soloartister. 3.4 I skuggan av mästarna Att sjuttiotalet inte bara innebar genombrottet för de största banden är självfallet. En här med andra och minst lika viktiga band kom i samma veva som Yes, Genesis och Pink Floyd.Gentle Giant var ett av dessa , också en brittiskt grupp med ett väldigt säreget sound som skred mer åt det dissonanta och hårdstrukturerade. Låtarna präglades av udda rytmer och en kompositionsteknik där vikten lades på teoretiska och klassiska metoder. Därför har deras musik alltid bedömts som svårtillgänglig och komplex för örat i de första mötena. Gruppen nådde under sjuttiotalet sina största framgångar med prestigefyllda album som "Octopus" 1972 , "In a glass house" 1973 och "Free Hand" 1975.Idag har Gentle Giant mer av en kultförklarad status liksom många av de andra band från sjuttiotalet som fört med ett par viktiga begrepp in i Progressiv rock , nämnvärda är t.ex. Van Der Graaf Generator, Camel, Caravan, Barclay James Harvest. Men det är inte enbart brittiska band som utövade denna musikstil på sjuttiotalet även om de främsta stilbildarna kommer därifrån. I övriga Europeiska Länder som Tyskland, Italien och Frankrike fanns det oerhörda mängder med band som på sina egna sätt försökte kopiera eller efterapa de brittiska banden. De flesta misslyckades mer eller mindre och förblev endast populära i hemländerna men ett axplock med band lyckades även nå den internationella marknaden med sin musik. Italienska PFM och franska Ange är två av de få band som det gått bäst för även utanför hemländerna. Mest för att de hade något originellt i sig och inte lät som Genesis eller Yes rakt av. -------------------------------------------------------------------------------- Den Neo-progressiva rocken 4.1 Nederlaget Slutet av sjuttiotalet var som känt punkens revolutionerande år och pionjärer som Sex Pistols och The Clash härjade vilt. Kriget hade börjat och den rumsrena och smetiga rockmusiken som dominerat första halvan av sjuttiotalet skulle utrotas. Den Progressiva rocken låg inte helt oväntat i riskzonen för detta attentat. På andra sidan kröp discovågen fram och uppmanade folk till att ge sig ut på dansgolvet så det fanns i praktiken ingenstans att fly. Inklämda i mitteln blev därför alla ambitiösa och tidigare respekterade grupper som Yes och Genesis forcerade till att göra något radikalt med sin musik. De flesta band valde att vända sig mot det komersiellinriktade hållet och korta ner sina låtar till de radiovänliga formaten om de överhuvudtaget skulle få en chans att bli hörda. Flertalet grupper överlevde dock inte denna omställning utan vissnade bort i glömska. Det skulle dröja ett bra tag till stormen lagt sig och en ny men betydligt mindre epok kunde ta sin början. 4.2 Den nya epoken Det skotska bandet Marillion blev de som under åttiotalet skulle återsamla publikmassorna och rota upp entusiasmen på nytt inför Progressiv rock. Gruppens sångare Fish blev en slags omgestaltning av sjuttiotalets Peter Gabriel (se sid 6) på scen. Dock inte på det sättet att han plagierade något av de moment som sin förebild använt utan på ett väldigt personligt sätt så lyckades Fish fånga den uppmärksamhet som han ville ha från publiken. Stilmässigt finns det fragment av sjuttiotalet i Marillions musik men deras genuinitet och äkthet i låtarna satte in Progressiv rock i ett nytt och modernt perspektiv.Då särkilt genom storsäljande album som "Fugazi" 1984 och "Misplaced childhood" 1985. Denna nya stilvariant som uppkom på åttiotalet har senare fått benämningen Neo-progressiv rock och förutom Marillion har även band som IQ, It Bites och Twelfth Night blivit förespråkare och stilbildande inom denna kategori. Det har många gånger diskuterats huruvida den nya vågen av band som kom på åttiotalet har influerats av sjuttiotalets storheter och visst finns det paralleller i låtuppbyggnader och melodier men den Neo-Progressiva rocken skiljer sig mest från sjuttiotalets Progressiva rock i fråga om karaktären på ljudbilden och instrumenteringen. Självfallet så blev skivproduktionerna med teknikens hjälp allt bättre i ljudkvalite under åttiotalet och när sen Cd´n kom så blev det genast glasklar ljudbild på allt det gamla också och de utslitna vinylskivorna byttes ut mot små och nätta laserdiskar. 4.3 En nutida översikt Tre decennier har hunnit passera sedan Progressiv rock såg dagens ljud och visst har det hunnit hända både ett och annat. Även 90-talet har varit ett väldigt kreativt årtionde för denna musikstil och fortfarande poppar det upp nya och intressanta band här och där. Det finns också mängder med olika forum över hela världen som stödjer och sporrar Progressiv rock och dess kvarlevnad. Bara i Sverige har vi ett dussintal ideella föreningar som brinner entusiastiskt för denna musikstil och inte minst sagt så har internet ett överväldigande utbud på hemsidor som dedicerar sig helt och hållet till grupper och dylikt. Här kan du i stort sett hitta all den information och service du behöver som t.ex. beställa hem udda skivor, läsa om vad bandmedlemmarna äter till frukost m.m. Det anordnas ofta festivaler och konsertarrangemang av olika slag för de nya grupper som finns. Dessa hålls ofta runtom i Europa där musikstilen fortfarande är som störst. Som sagt den Progressiva rocken är långt ifrån utrotad och förmodligen kommer den att överleva ett bra tag till. "The Path is clear though no eyes can see , the course laid down long before" Genesis . "Firth of fifth" (1973)